Erfarenheter från verkligheten av en novis...

Jag tänkte berätta om mina erfarenheter från att köra lite längre med elbil och ladda längs vägen utifrån ett perspektiv som väldigt novis inom området.

Var och hur har jag dragit dessa erfarenheter? Jo, jag erkänner, jag var en av dessa som åkte till svenska fjällen för en skidsemester under Sportlovet. Aj aj aj, tänker säkert en del av er. Det var en massa kritik i media runt att åka till fjällen på lovet. Personer som uttalade sig till höger och vänster. Jag var själv lite tveksam, om jag skall vara ärlig. Vi bestämde oss i alla fall för att åka. Bilen packades full med mat för en vecka. Allt för att slippa handla på de lokala affärerna. Stugan var hyrd, utrustning hade vi sedan tidigare. Men skulle det  vara tillräckligt säkert, ur Corona synpunkt? Min erfarenhet i efterhand är att det var det. Vi bodde i hus, var ej på restauranger, tog lunchen och middag i stugan (ja det underlättar att det var en ski-in, ski-out). Liftköerna var klart utdragna och breddade med en extra rad mellan raderna av hugade skidåkare. I 8-stolslift, kunde man åka näst in till ensam i, om man så ville. Resan upp kantades av folk som hade stannat och använde skogen som toalett och undvek på så sätt bensinmackar och andra offentliga toaletter. Trevligt eller ej, kan ju diskuteras. På det stora hela upplevde jag att det var säkert ur en Covid-19 synvinkel. I backarna är det ju per automatik avstånd, plus att det är utomhus. Nåväl, det var mina erfarenheter från skidsemestern ur coronaperspektiv, draget utifrån där vi var (Sälen) och hur vi levde.

Nåja, det var lite reflektioner från mig gällande att semestra i fjällen under pågående pandemi.

Nu till mina erfarenheter runt att åka längre med elbil, specifikt ur laddningssynvinkeln.

För att ni skall förstå mig och mina erfarenheter, så behöver ni veta lite om mig. Jag har en Mercedes EQC, elbil, sedan knappt 1 år. Dessförinnan har jag haft ett antal sk plug-in hybrider av olika märke och modell. EQC;n är alltså min första renodlade elbil. Jag kan väl nämna att ha införskaffat en elbil under en pandemi, kanske inte har utmanat räckviddsångesten nämnvärt, på så sätt att inga långresor har direkt gjorts innan. Så jag hade en stor osäkerhet inför denna resa till fjällen. Borde kanske ha testat att snabbladda på en laddstation innan, bara för att testa hur det fungerar. Några nätter med lite sämre sömn blev det (kan ju nämna att jag är en person med en hel del kontrollbehov, som inte gillar överraskningar). Jag blev  även erbjuden att låna en ”vanlig” bil, efter att jag berättat om mina tankar inför kolleger. Men tusan, tänkte jag. Kan ju inte vara så himla feg. Jag måste utmana mig själv och komma över denna ”rädsla”. Hur svårt kan det vara. Finns ju en massa elbilar som körs runt och laddar ut med vägarna. Vad gör man då, för att mästra denna osäkerhet och rädsla? Jo, man planerar och läser på.

Jag undersökte och planerade den bästa rutten, för att passera så många laddstationer som möjligt. Gick igenom vilka aktörer som fanns på orterna som skulle passeras. Vilka appar behöver laddas upp, med tillhörande kreditkort som behövde kopplas. Allt för att vara så förberedd man bara kan. Det skall nämnas, att när man letar laddstationer ut med vägarna så är det snabbladdare som är aktuellt, dvs likströmsladdning, där man går förbi bilens ombordladdare. Det man märker är att det finns en hel del sk destinationsladdpunkter där ute, men inte så många snabbladdare. Laddare som inte är sk snabbladdare, använder sig av den laddare som finns i bilen. I EQC;n är den på 7,4 kw. Det spelar alltså ingen roll om det står att det är 22kw på laddaren, man får ändå bara ut max 7,4 kw (i EQC). Snabbladdare brukar ligga på från 50kw och uppåt. För att man skall förstå, så ger jag ett väldigt förenklat exempel.

Mercedes som jag kör har ett batteri på 80 kw. Säg att jag vill ladda 40 kw, dvs hälften av batteriets kapacitet är kvar. Laddar jag med en 22kw laddare som använder sig av min ombordladdare, som gav 7,4kw, så kommer den laddningen ta 40/7,4 vilket är nästan 5,5 timmar (i praktiken kommer det ta längre tid). Ingen tid man har lust att lägga på ett laddstillestånd när man är ute och reser. Därför måste man ha tag på snabbladdare, som ger minimum 50kw. Då blir ekvationen med samma exempel 40/50 vilket är mindre än en timme. Det kan ju bli ett bra stopp för lite medhavd lunch, så här under Coronatider.

I tillägg till snabbladdning och långsamladdning, måste man undersöka så att det finns rätt laddanslutning. I mitt fall skall det vara den så kallade CCS anslutningen.

När jag väl hade sett ut var jag skall stanna för att ladda, dvs att det  fanns snabbladdning och med rätt koppling (CCS), appar var nedtankade och kreditkort registrerade, uppstod ett till litet bekymmer. Vad händer om det är kö när jag kommer till laddstationen? Hur länge skulle man inte bli stående och vänta på sin tur då? Kunde ju konstatera att det oftast bara fanns en eller två laddpunkter per laddstation. Vad göra? Jo jag bestämde mig för att åka väldigt tidigt, så jag ligger före alla andra, verkade vara en god idé. Jag hade även tagit del av information om att man skulle ladda bilen ofta, detta för att man inte fyller batteriet fullt. De sista 5-10% tar nämligen väldigt lång tid. Varför de gör det, behöver vi inte gå in på. Kom bara ihåg att det gör det, så räcker det.

Nu var det dags att bege sig av. Planeringen hade varit noggrann. Vi stack halv sju från Stockholm. Något jag dock märkte ganska snart, var att en tungt lastad bil, med takbox och kyla i luften, går betydligt kortare. Räckvidden landar på lite under 30 mil, ner mot 25-26 mil. Reklamen hade ju sagt 40-42 mil. De där tätt inplanerade stoppen, skulle kanske bli en nödvändighet.

Första stoppen blev redan i Enköping, efter 11 mil. Här finns Ionity med deras 350 kw laddare. Det här måste ju gå fort tänkte jag. Bilen kan förvisso ”bara” ta emot 110 kw, men snabbt borde det gå ändå. Här använda jag mig av Mercedes egna app för laddning hos Ionity. Detta för ett jag har ett medlemskap via Mercedes hos Ionity. Priset bli då bara drygt 35% per kw jämfört med om man inte är medlem. Det var inte helt pedagogiskt att starta detta med hjälp av appen. Det blev några svordomar innan laddningen gick igång. Märkligt  nog kom aldrig laddningen upp i mer än drygt 50-60kw, ganska långt ifrån de 110 kw som bilen borde kunnat få ta emot. Blev således stående där lite längre än väntat. Men vi var ju ute i god tid.

Nu kommer jag inte gå igenom var enda laddstopp jag gjorde fram till Sälen, utan summera lite mina erfarenheter här;

Jag stannade på tre ställen till, fram till Sälen, utöver Enköping.  Den sista var i Lindvallen, där det fanns  snabbladdare. Jag hade ingen möjlighet att ladda vid stugan, och jag ville ha så mycket laddning som möjligt i bilen innan hemfärd.

Jag laddade alltså vid 4 tillfällen upp till stugan. Det var 4 olika appar. Som alla fungerade på lite olika sätt för att få igång laddningen, ibland väldigt enkelt och ibland lite krångligare. När det var krångligare, kändes det mer som en slump att jag fick igång så att bilen laddades.

Varje laddstopp tog längre tid än jag hade räknat med. De sista procenten tar oftast väldigt lång tid att fylla upp. Ett tips är fyll till 95% max. Planera att ladda ofta, tänk på att det kan vara kö till laddningen, alternativt att en laddpunkt/laddstation är ur funktion. Då vill man inte ha för lite i batteriet, utan kan åka vidare. Det är ju inte gödslat med snabbladdare norröver.

På det stora hela så har jag ändå positiva erfarenheter. Det gick att köra till och från Sälen med elbil. Räkna med några timmar längre tid än att åka fossilt. Bättre att tanka ofta, för att inte räkna med att fylla upp batteriet mot 100% (tar som sagt en vansinnig tid). Har du planerat täta stopp kan du fortsätta om det är kö, för vid kö kan du bli kvar någon eller några timmar. Kan bara konstatera att det inte tar 5 minuter att ladda en elbil. Det tar tid. Planera noggrant din färdväg och var du kan ladda. Tanka ner appar och koppla kreditkort (så du slipper göra det på plats). Med fullastad bil och takbox, vinterväder, så drar elbilen nästa 3 kw. För den som trott att det skulle vara kostnadseffektivt att snabbladda, så är svaret nej. Med ett snitt på kanske 5 kr per kw, och en förbrukning på 2,8 kw per mil så är milkostnaden nästan 15 kr. Men känslan av att åka utan några Co2 utsläpp överväger kostnadsbiten. Och handen på hjärtat, merparten av tiden tankar jag elen hemma och då kostar det inte 5 kr kw.

Erfarenheter från en Autolease-förare som vill vara anonym